Än så länge är det förmodligen bara ett oskrivet brev, förmodligen så det kommer förbli också. Men om det inte är ett oskrivet brev så ligger det någonstans och väntar på att bli iväg skickat, kanske är det någon annan som läser det just nu för att se så att du inte har skrivit något som du inte bör skriva. Att skriva till mig, det är nog bara för att göra allt bra, för med ännu en lögn så tror du att allt kommer bli som det var. Men du har fel, för inget är sig likt och inte heller jag.

Varenda dag så går jag här nu och väntar på att få hålla i brevet som kanske aldrig kommer. Jag vill egentligen inte läsa det, utan bara veta att det är i säkert förvar så att ingen annan får tag i det och kan läsa allt om oss och det som var. Jag vet faktiskt inte om det är värt att öppna det och rota bland gamla minnen eller om det är bäst att bränna det och låta dom förbli gömda för alltid. För egentligen vill jag nog inte höra ett ord ifrån dig.