Spåren tvättas bort.

Innan en ny dag gryr kommer alltid en sömnlös natt fylld med ångest.



Jag är trött, har ont i huvudet och i kroppen, men ändå går jag runt med ett leende på läpparna och sjunger på en gammal låt som jag hörde för några dagar sen. Kanske inte är så kontigt i och med att det är klarblå himel ute och solen skiner in igenom fönstret. Men egentligen är jag nog inte ens glad, för det känns som tårarna kommer börja rinna vilken sekund som helst, även fast det känns som det så kommer det inga.



Vad ska jag göra idag? Jag vet inte riktigt, ska träffa Robin alldeles strax, kanske ta en fika eller något med honom och sen ska jag väl plugga, måste skriva mitt tal. Men först och främst läsa ut boken som jag ska skriva "talet" om, jag känner mig flitig, har nog aldrig läst så mycket i hela mitt liv som jag gjorde igår. Idag blir det ju till att läsa ännu mer, bara 200 sidor kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0